Jag har tänkt på en sak. Livet är som ett snöre, precis som ett snöre. I den inledande delen av våra liv är oftast snöret friskt och starkt men allterftersom åren går blir snöret mer och mer slitet. Vissa har till och med oturen att få ett slitet snöre redan från början medan andra kan hålla sitt snöre friskt och helt hur länge som helst. För de allra flesta bildas det någon gång knutar på snöret, vissa gånger går det lätt att knyta upp knutarna medan de andra gånger inte går alls. Då sitter vi fast utan möjlighet att ta oss därifrån. Detta kommer tillslut leda till att snöret går av, ibland endast på grund av oss själva och de val vi gjort men andra gånger också på grund av vad andra människor utsatt oss för. Hur vill du att ditt snöre ska må? Jag tror att alla vill ha ett friskt, starkt och lyckligt snöre utan knutar men det är alldeles för då förunnat.
Vissa ignorerar sina knutar och intalar sig själva om att de mår bra och att det inte finns några problem, vilket inte alls hjälper dem vidare på sitt snöre utan snarare gör att de nästlar in sig i en knut som kanske inte hade behövt bli så svår att knyta upp från början. Vi måste reda ut våra knutar på en gång innan de hinner etsa sig fast i snöret och lämnar spår efter sig vilket gör snöret slitet.
Om vi inte tar hand om våra knutar kommer tillslut vårat snöre bli kortare än de andras och helt utan förvarning ta slut. Då är det för sent och vi kan inte längre gå tillbaka och se över våra knutar, då är det vi som själva är för slitna. Kanske klarar vi oss undan många knutar om vi släpper lite på de krav vi lägger på oss själva och på de i vår närhet? Då skulle kanske snöret räcka till mycket längre. Om vi lever våra liv med ett snöre som är slitet och fullt av knutar tror iallafall inte jag att vi kan njuta av våra liv och vara lyckliga. Och det är väl dit vi alla stävar, mot ett långt och lyckligt liv?
På mitt snöre har det nu bildats en knut, en knut som jag inte alls vet hur det är tänkt att den ska knytas upp. Jag är förvirrad och till viss del också rädd för att jag vet att det är andra som jag älskar vilka har fått en mycket svårare knut att ta sig an. Jag vill att ni ska veta att jag älskar er och att jag hoppas att vi med hjälp av varandra kan hitta ett sätt att knyta upp våra knutar och gå vidare med friska snören.
MRAJ
En knut på mitt snöre...
publicerat i