Hello, kändes som att det skulle behövas en liten uppdatering på denna utav mig älskade bloggsida. Ja har haft fullt upp på sistonde med både plugg, flytt och iordningsfixande. Det är ju utan tvekan det roligaste med att flytta till en ny plats har jag kommit fram till alltså dedär stunderna som man får till övers för att kunna sätta upp tavlor, ställa ordning i hyllor, pynta med ljus och så vidare. Ja aa hemskt trevligt är vad det är.
Nu har lugnet lagt sig till viss del och jag känner att det är hög tid till att försöka att hitta en tid som är särskilt avsedd för rekreation. Det går dåligt på den fronten, när en ledig stund kommer på besök så hittar jag alltid saker att fördiva tiden med hursom. Jaja, det är svårt att lära en gammal hund sitta som man brukar säga. (inte för att jag menar att jag är gammal men ni förstår min poäng)
För övrigt så känns dagen idag som en såndär dag som jag bara skulle vilja fly från verkligheten. Jag tror att de allra flesta upplever denna känsla lite då och då, jag tror samtidigt att alla människor har olika tillvägagångssätt för att uppnå denna flykt. Det tillvägagångssätt som man väljer att använda sig av tror jag är viktigt, jag tror att det finns vissa metoder för att kunna bli sådär känslomässigt avtrubbad som är skadligare än andra. Min metod är träning, så ikväll hade jag tänkt bege mig till hallen och förhoppningsvis kunna framföra min repertoar av gymnastiska övningar som med tiden blir allt kortare vilket jag lagt märke till, det är inte mycket att göra åt, thats life kanske eller jag vet inte.
En annan sak som jag reflekterat över är att det är lite farligt att fly från verkligheten, det känns farligt att vara borta för länge för när jag väl bestämmer mig för att komma tillbaka så känns den verklighet som jag flydde från mer påtaglig än när jag lämnade den sist, men det är väl också bara en sån sak som bara är på det viset. När verkligheten tränger sig för nära inpå och bara kräver all uppmärksamhet, ork och energi det är då det blir för mycket. Lagom är bäst, och just nu känns det som att marginalen för det som är lagom har passerat för länge sedan. Tur att det bara är en och en halv timme kvar tills jag kan gå in på Storsjöhallen och stänga ute verkligheten en stund tillsammans med den stora familj som faktikst finns där, forever and always i alla lägen.
Ytterligare en tanke som slagit mitt lilla huvud idag är riktigt hur man ska reagera när man märker att man inte längre bryr sig om saker och ting som förut gjorde så ont att det kändes som att hjärtat skulle ramla ur bröstet på en? Vad är detta ett tecken på egentligen.. har man accepterat det faktum att vissa saker bara är som dom är och det går inte att ändra på trots att man vill, finns det helt enkelt ingen ork kvar för att engagera sig eller har man bara gett upp och hamnat i något slags känslomässigt avtrubbat läge där ingenting verkar beröra en något mera. Jag vet inte, jag vet inte vad jag ska tro, hoppas, göra eller önska, jag vet bara att när man befinner sig i ett sådant läge borde det nog vara en smart idé att hitta sig en väg därifrån. Tillbaka till verkligheten med allt vad den innebär, trots att det många gånger är där man minst vill befinna sig.
The paint on me is begining to dry and it´s not what i want it to be, yeah you should see the world inside my head!
MRAJ
Escape from the reality!
publicerat i