Lars Winnerbäck i umeå på Gammlia!
publicerat i
Innan vi ens blev insläppta tror jag dock att vi träffade jordens drygaste människa, jag har aldrig känt så mycket hat till en person som jag aldrig träffat förut. Det var hemskt, jag är vanligtvis väldigt överseende men alltså vad fan? Hon gick över gränsen både en och två gånger och fick snabbt en hel skock med folk att önska att hon skulle bli nedtrampat och ordentligt skadad, helst under förbandet. Så jag lovar, det var inte bara jag. Tur att det inte fanns någon gästlista, jag hade kunnat trycka upp den där gästlistan någonstans, jaja nu ska vi inte bry oss om dedär något mera.
Lars var hursomhelst fantastisk, och så fort han kom upp på scenen så försvann min ilska. Jag fylldes istället av en varm känsla i kroppen som jag skulle vilja kalla lycka. Jag och marran fastslog det att vi avgudar honom. Geniet inom musikvärlden allas vår Larsa. Det enda som var synd var att marran inte riktigt pallade trycket och fick lov att bli utburen av vakterna inte bara en utan två gånger. Så det slutade med att vi (som alltid står längst fram och skriker högst) fick sitta på läktaren och skrika istället. Inte ritkigt samma känsla, men det gör inget. Jag vill ju såklart att Marran ska må bra, och så fick vi vara backstage också, inte illa pinkat kan man säga.
Jag skulle vilja citera denna underbara man som avslutning och samtidigt meddela att bilder kommer lite senare.
Såhär sa han.
Jag har sett att det var en artikel i tidningen om tjuriga artister och ja vad ska man säga. Jag var bara inte nämnd utan hade min egen lilla spalt där. Hoppas att ni inte tycker att jag är tjurig för det är jag inte. Jag kan tänka mig att de som dom menar är att jag inte vill ställa upp i tidningar och intervjuer osv. Men det är helt enkelt för att jag tycker att det är obekvämt. Det var såhär, när jag var nio år och vi skulle dansa runt granen i skolan så hade jag på mig en KISS tröja för att jag tyckte att den förklarade mig och mitt utanförskap, men jag ville inte dansa runt granen, vägrade och fick därmed ingen godispåse. Jag tyckte helt enkelt inte att det kändes bekvämt att dansa runt granen införd en KISS tröja. Det är samma sak nu, det enda som känns viktigt är att jag får komma ut och spela så jag förstår inte varför jag nu när jag är 34år ska behöva dansa runt granen om jag inte vill det, jag köper en egen godispåse om jag nu skulle vilja det.
Publiken jublar och lyckan är total, briljant sagt och Lyckooss.
Ikväll blir det julmiddag med Umeå Hamn i Baggböle herrgård. Inte fy skam det heller, trevlig helg gott folk!
MRAJ