Enligt den matematiska uträkning som min omtalade gravidapp använt sig av har jag nu avverkat 99,6 % av min graviditet. Med andra ord betyder detta att beräknat födelsedatum är imorgon, IMORGON!?. Haha ja, imorgon står det att han ska komma. Det kan ju såklart vara så att han tjurat ihop och tänkt stanna där inne någon vecka till eller två men jag kan hursomhelst inte förstå att det nu, (alternativt om någon vecka eller två), är över. Då kommer jag vara mamma, MAMMA, ja mamma kommer jag att bli.
Idag ska jag följa min syster till staden för att hon ville ha sällskap och henne sällskapar jag mer än gärna och ikväll är det träning som vanligt. Jag gillar det, att det än så länge känns som vanligt, börjar bli en aning nervös faktiskt, inför allt som kommer vara nytt, men det är nog hemskt normalt att tänka så.
I övrigt har jag fått veta att jag och min författarvän fått bidrag för att skicka in vårt utkast till artikel till en språkgranskare och det blev jag väldigt glad över. Hoppas att han/hon inte hittar alltför mycket som bör ändras. Avslutningsvis vill jag hylla Sverige och alla fina insatser som dagligen visas på televisionen. Jag är lite förvånad faktiskt, dels för att vår olympiska landslagstrupp är så himlarnas bra men också för att mitt intresse och engagemang i de olympiska spelen brinner så som den där facklan på ett ungefär. Det är i för sig nytt, men vad gör det? Är ganska trevligt att bara slötitta på en massa duktiga idrottare faktiskt. Jag tror att denna nyfunna passion kan ha att göra med att jag tillbringar dagarna alldeles ensam hemma i ett fysiskt tillstånd som bokstavligt talat kan kallas "Soffpotatis". Jag ser ut som en potatis och jag hänger mest i soffan, men nu är det nära, bara 1 dag kvar om jag ska tro på appen. Får väl se vad som händer! Men sedan, då jäklar vad jag ska springa, åh vad jag saknar det!
Hejdå allesammens.