Varför ska man alltid bli så himlarns deppig när hösten börjar göra sitt intrång. Jag fattar egentligen inte varför jag bor i detta överlag kalla och avlånga land när jag verkligen, verkligen, verkligen lever för sommaren. Men årstiderna är inget som jag kan ändra på endast med tankekraft men man kan ju önska.
Igår hade jag dock en fantastisk dag. Jag blev berömd av en helt främmande människa, jag skrattade jättemycket och jag fick umgås med två änglar varav den ena är min syster och den andra kallas Pelin. Vi hade himla roligt i naturen som faktiskt är vacker såhär på hösten. Det är det endaste som känns bra med att vi är påväg mot totalt mörker iskyla och snö, att löven blir fina alltså.
Sedan måste jag välkomna en av de flickor som alltid kan göra mig lycklig i själen hem till svea. Hon har kommit hem efter en typ skitlång världsfärd och det fick mig att le inombords jättelänge. Hon är som fin hon Carlsson på taket!
Min far frågade mig om jag på något plan skulle vilja följa med honom till Norge och det kändes hemskt lockande måste jag erkänna. Har lite beslutsångest, ska jag bara släppa allting och ignorera att en tripp till grannlandet har jag verkligen inte tid med eller ska jag inse läget och stanna hemma.. Ingen som vet.
Tack och hej alla nära och kära, nu är det dags att ladda upp för en lång skoldag, men ikväll får jag träffa min älsklingsälskling och det ser jag fram emot.. Hejråååå.
MRAJ
Höstmörker..
publicerat i